Tesso! ♥

Igår när jag var ute på kvällspromenad med min hund och en dagishund så möter vi en hund som bor här i området. En hund som är väldigt aggressiv, och det är helt och hållet ägarens fel, hon triggar/stressar liksom upp honom. Nu ska jag inte vara sån som pekar ut fel på alla, men jag tror att hon gör exakt alla fel man kan göra som hundägare och hon kan inte läsa av sin hund för fem öre. Hunden är väldigt stor och väldigt stark och den står på bakbenen och gör utfall mot alla hundar den ser. Hon håller i halsbandet men det är knappt, ibland flyger hon efter några meter när han drar. Egentligen vill jag bara hjälpa henne för hunden är så fin annars, men jag har ju alltid Diezel med mig och vill inte riskera något. Iallafall. 

Dom stod på våran gård så vi var tvugna att vänta tills dom gått iväg för att vi skulle komma in i våran port. En annan människa med en golden kommer och stannar även dom för att vänta på att komma förbi. Men kvinnan med hunden står bara kvar, och hunden skäller. Människan med golden går förbi helt utan problem. Jag väntar lite på att hon ska flytta sig men hon står bara och ler mot mig. Tillslut flyttar hon sig en meter åt sidan och jag tänker "okej, vi testar väl då". Vi kan ju inte stå där hela natten liksom. Jag tittar på Diezel och säger "nu uppför du dig gubben! Visa hur man ska göra vid hundmöten! :)". Han är inte direkt den som kaxar emot, men av någon anledning vill han gärna fram till hundar som skäller eller bråkar, han är väl bara nyfiken liksom. Men vi gick förbi och det gick så himla bra! :) Hennes hund stod fortfarande på bakbenen (och var då mycket högre än ägaren) och skällde som en galning och drog mot oss och ägaren höll i allt vad hon kunde. Diezel kollade på hunden med en trött blick och sen kollade han på mig och fortsatte gå mot våran port. Så duktig ♥ Då log hon mot mig och sa "Dom kan väl få hälsa?!". Alltså nej. Den där hunden vill för det första inte hälsa. Den vill mörda. Och Diezel verkade heller inte intresserad. För det andra så hade jag ju en till liten hund med mig = en tugga för den stora arga hunden. Fattar inte hur hon tänker riktigt där.. Om nu den där hunden får hälsa på någon någongång, då lär den sig ju att om den håller på sådär så får den tillslut hälsa på någon om det nu är det den vill, vilket jag inte tror. Jag tror att den är rädd eftersom det blir värre när man kommer närmare, rädd, osäker och ovan med hundar kanske. Men jag är ju inget proffs. Tror bara.

 

Poängen med detta inlägg var iallafall att poängtera att övning ger färdighet. Och att min vovve var så himla duktig och vilken obeskrivlig lättnad och stolthet man känner när hunden gör något man verkligen övat på och tränat in! :)